”Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront”, skrev Harriet Löwenhjelm triumferande som elev på Konstakademien. Men hon fick sluta på akademien och lyckades aldrig få sina illustrerade dikter utgivna. Först nio år efter sin död i tuberkulos 1918, endast 31 år gammal, slog hon igenom. Då, 1927, uppfattades hon som en representant för ”en ny tidstyp” och föregångare som ”stilskapare”, men också som en outsider. Klichébilden av Harriet Löwenhjelm var länge den aristokratiska och något världsfrånvända familjeflickan som inte ville bli stor, som tyckte om att leka, bland annat i dikt, och som inte hade några större ambitioner än att på detta sätt roa sig själv och sina närmaste. Bland dem fanns feministen och pedagogen Honorine Hermelin och författaren Elsa Björkman-Goldschmidt. Men det var med en medveten ansträngning som Harriet Löwenhjelm vände utanförskapet till en tillgång, och hennes lyrik återspeglar det förra sekelskiftets könsmässiga, ideologiska, politiska och ekonomiska turbulens. Att skjuta en dront är den första moderna biografin över den egensinniga poeten och bildkonstnären Harriet Löwenhjelm. - Albert Bonniers förlag