Naturen har en djup närvaro i Ingela Strandbergs poesi. Hon skildrar både den svenska landsbygdens traditioner och myter, och det högst samtida och vardagstriviala. Men framför allt utgör hennes diktspråk en förbindelse mellan två slags tystnader: den ensamma människans och naturens. I sin nya bok inleder hon ett samtal med en av naturens klassiska uttolkare, den amerikanske författaren Henry David Thoreau (1817-62), berömd för sin eremittillvaro vid Walden Pond. Det har resulterat i en självsvåldig och uppfinningsrik poesi, full av överraskande bilder och en lyrisk sensibilitet. "Ni ska inte tro, herr Thoreau, att Ni kan lära mig något om att ta emot. Jag har ett innerligt förhållande till gryningen. En morron badade jag i sju sjöar och såg hur vinden vispade upp björkarna till fluffiga klänningar som jag provade, en efter en, medan ljuset drog och drog i kedjorna som förankrade vattnet. Det rasslade i vildgåsens kött. Jag hörde värmen vissla i en storlom. En förberedelse gömde sig stax under ytan av allt." - Norstedts