Det är sensommar på landet. Luften är mättad av grilldoft och rosévin, ljuslyktor fladdrar i skymningen. De har känt varandra i åratal, alltid som vänner, tills något i språket förändras. En gest, en blick, en beröring som dröjer kvar. När de spelar boccia på gräsmattan blir varje kast laddat med spänning, varje skratt ett spel för något djupare. Och när natten faller, när alla andra har bråttom vidare, står de kvar i hallen, bara de två, med år av outtalade känslor mellan sig. ”Boccia” är en sensuell och lågmält pulserande novell om vänskap som förvandlas, om den där första kyssen som inte längre går att hålla tillbaka.