Kvällen den 10 maj 1933 lystes hela Tyskland upp av bokbål. På Opernplatz i Berlin hade 40 000 människor samlats för att lyssna på nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels flammande tal, där han förklarade att elden markerade slutet för Weimarrepublikens dekadenta kulturliv. Böcker av Marx, Mann, Brecht och Hemingway blev lågornas rov. Bakom bokbålen finns dock en annan, mer okänd berättelse: den om hur nazisterna plundrade tusentals bibliotek och stal miljontals böcker i de ockuperade länderna. Två fruktade män, SS-ledaren Heinrich Himmler och naziideologen Alfred Rosenberg, tävlade om att lägga under sig Europas litterära arv. Himmler samlade till ett enormt bibliotek om "rikets fiender" på SS-högkvarter i Berlin. Ideologen Alfred Rosenbergs plan var än mer ambitiös - att lägga grunden för ett helt nytt nazistiskt forsknings- och högskoleväsende. Där skulle Tredje rikets framtida ledarelit fostras och en rad nya forskningsinstitut inrättas för att rättfärdiga erövringar och folkmord på judar, romer och politiska fiender. I Boktjuvarna berättar Anders Rydell om ett av nazisternas mest skrämmande projekt. Han har rest över den europeiska kontinenten i tjuvarnas spår på jakt efter de försvunna biblioteken och de stulna böckernas ovissa öden.