Linnea Dahlgren har skrivit en kuslig rysare som smyger sig på läsaren, med stämningsfulla illustrationer i svartvitt av Lisa Medin. Jackie och Carolines pappa har skaffat ett gammalt torp i skogen och det som skulle ha blivit ett roligt höstlov i med kompisarna tar en snabb vändning när deras pappa tvingas åka hem och de lämnas ensamma. På tomten finns underliga stencirklar med en stor sten i mitten, en sten som barnen får för sig att flytta på. Men det är något som är fel, Jackie känner det på sig så fort stenen är borta och nu är den omöjlig att lägga tillbaka. Samma kväll känns mörkret mörkare och ensamheten är mer påtaglig när stormen viner runt, runt stugan. På natten vaknar Jackie av drömmar och det sticker i nacken, utanför fönstret syns en varelse med långa armar, långa ben, och en alldeles för stor mun. Men det kan väl inte ha varit annat än en dröm? Fem ensamma barn, lämnade i en stuga. En varelse som besöker drömmarna och viskar i ens öra. En brunn som inte borde ha öppnats. Boken är lättsamt skriven, texten flyter bra och berättelsen tappar aldrig i klarhet eller driv. Serieskaparen Lisa Medin har följsamt och mycket förtjänstfullt illustrerat. Henrik Halvarson, BTJ-häfte nr 17, 2020 Brunnens fånge är en kuslig rysare som kryper in under skinnet på läsaren. Gullislästips