En kvinna vaknar upp i ett rum hon inte känner igen. Hon kan inte förstå hur hon hamnat där. Vart har hennes barn tagit vägen? Och var är hennes man, Hans? Byggnaden tycks vara någon sorts hotell, men snart inser hon att det inte finns någon väg ut, ytterdörren är låst och telefonerna fungerar inte. När hon desperat letar efter sin familj träffar hon på människor som verkar vagt bekanta, det är som om hon känt dem för länge sedan. Hon hamnar i den ena skrämmande och farliga situationen efter den andra medan hon irrar vidare mot de sista rummen i sitt försök att hitta tillbaka till sitt tidigare liv. Inger Frimansson fångar mästerligt känslan av vilsenhet och instängdhet i det till synes vardagliga och triviala och rädslan för att det man allra helst vill dölja ska tränga upp till ytan.