Telefonen går varm hos polisen. Det är sen höst, och ju mörkare kvällarna blir, desto fler oroliga människor ringer in med mer eller mindre fantasifulla konspirationsteorier. Kvällens första samtal kommer från en kvinna som misstänker att någon håller på att dra in gasledningar i hennes lägenhet för att mörda henne. Samtal nummer två kommer från en äldre dam som är övertygad om att utomjordingar är på väg för att hämta henne. Efter detta är polisen som vaktar telefonen benägen att inleda nästa samtal med "Mentalsjukhuset" istället för "Polisstationen". Men det tredje samtalet visar sig vara av större värde. En ung man uppger att han har information om ett stort parti morfin som finns olagligt i staden. För sina uppgifter får han en liten betalning av polisen, som sedan genast beger sig ut för att undersöka tipset. Tipset visar sig vara falskt, och detta gör att polisen tar en närmare titt på tipsarens register, som kom att förvåna till och med den mest luttrade polisen på stationen. Här berättas historien om Seppo Koivula, en sällsynt talangfull lögnare och bedragare. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning. - Saga Egmont