Den gamla och Edens lustgård Till minne av en inte helt okänd författarinna Den gamla författarinnan var verkligen inte vilken förgänglig döing som helst. Hon kunde minsann berätta och argumentera för sin vilja. Även för den himmelske ängel som knappast kunde tro att den gamla var över hundra år, då hennes ögon närmast strålade av iver och livskraft. Och ju mera hon berättade, desto mera nytt kom hon på, och därmed trodde hon på att hon skulle lyckas med detta sitt kanske sista uppslag. Ett projekt som inte skulle nedtecknas i en bok eftersom den här gången skulle hennes giriga familj sannerligen inte få profitera på hennes tankar. Men ängeln var obeveklig: ”Det är alldeles omöjligt!” fastlade den. ”Inte ens om jag kunde...” ”Det är klart att du kan”, började den gamla författarinnan på nytt. ”Frågan är om du törs? Eller föredrar du att leva som en liten lort?”