Jag rös till. Men jag kände mig märkvärdigt lugn, inte alls skraj. Alla andra verkade nervösa, men jag var det inte. När jag flyttade mig lite närmare brädet i vår lilla ring, kände jag hur golvet runt duken var varmare. Jag vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som om temperaturen i betonggolvet steg flera grader på några sekunder. Kanske var det bara alla värmeljus som Hasan och Isabella tänt och ställt ut runt omkring oss. Ella börjar sjuan, men inget blir riktigt som hon tänkt sig. Hennes bästisar har skaffat nya kompisar, och Ella får bara vara med ibland. Mest håller de till i Isabellas källare, med långa, smutsiga korridorer och ett förråd som luktar bensin. Där har de fest. Dricker folköl, snurrar flaskan och en kväll tar Isabella med sin mormors gamla ouijabräde. Som bara talar sanning när Ella är med. Det som hände i källaren är en fristående fortsättning på Flickan på tavlan och Ibland blir skogen vred. - Rabén & Sjögren