Nominerad til Theakston Old Peculier Crime Novel of the Year 2016 »En av årets bästa kriminalromaner« | GUNILLA WEDDING, SKÅNSKA DAGBLADET »Eva Dolan har en osannolik förmåga att göra väldigt bra historier av etniska motsättningar i det nya England.« | LOTTA OLSSON, DN Det är tidig gryning i Peterborough. Europeiska gästarbetare väntar på att plockas upp och köras till sina skift när en bil i hög hastighet kör rakt in bland dem. Föraren avviker från platsen och lämnar död och förödelse efter sig. Kriminalarna Zigic och Ferreira kallas in från hatbrottsenheten för att utreda fallet. Snart finns en starkt misstänkt gärningsman, och smitningen ser ut att kunna klaras upp fort. Till Zigics och Ferreiras stora lättnad, eftersom de är mitt uppe i ett fall med obehagliga nynazistiska övertoner. Ferreira tror att den lokale politikern Richard Shotton, ledare för ett nyligen etablerat högerextremt parti, kan vara involverad. Trots hans tidigare karriär inom Royal Air Force och hans politiskt korrekta brasilianska hustru, som pressen älskar. Men är Shottons extremistiska parti en täckmantel för något ännu mycket farligare? Och finns det dolda förbindelser mellan de båda fallen? Döda talar inte är den fristående uppföljaren till Lång väg hem och den andra boken om Zigic & Ferreira. EVA DOLAN är en brittisk kriminalförfattare som redan som tonåring nominerades till en CWA Dagger för »opublicerade författare«. Lång väg hem [Long Way Home], hennes debutroman, var första delen i en av de mest uppmärksammade nya brittiska kriminalserierna på senare år. Döda talar inte är den andra boken i serien. »En perfekt balans mellan å ena sidan mörka brott och kriminaltekniskt arbete, och å andra sidan skildringen av de socialekonomiska faktorer som gjort Peterborough till en av Englands verkliga armhålor.« | PER-AXEL SVENSSON, KRISTIANSTADBLADET »Jag har fastnat för den här serien så nu gäller det bara att skaffa nästa del så jag får fortsätta att läsa om hatbrottsenheten i Peterborough.« | BOKLYSTEN »Definitivt en av årets bästa deckare.« | LOTTA OLSSON, DN om Eva Dolans Lång väg hem - Modernista