Raija slöt ögonen och såg framför sig en karg och brant kust. Det var inte Ryssland, inte Arkhangelsk. De skrämmande bilderna kom oftare nu, också i drömmarna, och Raija visste att de hörde ihop med verkligheten. Hon såg barn, och män hon hade känt, kanske älskat... Hon öppnade ögonen och såg ut över Kvitsjön, ryste och kunde inte skaka av sig den onda föraningen hon kände. Då såg hon skutorna komma in och hon visste att något skulle ske - ganska snart... - StorySide