Detta är en självbiografisk berättelse om Jasna, en ung flicka som saknar ord för att uttrycka sin rädsla över att vara ensam hemma med sin far. Hon växer upp i en destruktiv familjedynamik som på ytan verkar normal. Utåt betraktas fadern som en kompetent man, och de som anar något väljer att tona ner det. I stället är det Jasnas kropp som visar att allt inte står rätt till men ingen förmår tyda signalerna. En dag ser Jasna en kvinna på teve. Till sin förvåning känner hon igen sig i kvinnans ord, trots att hon befinner sig på andra sidan jordklotet. Jasna bestämmer sig för att minnas hennes ansikte och mot alla odds kommer deras vägar att korsas i framtiden. Berättelsen är både aktuell och tidlös. Den visar hur känslomässiga band till omsorgspersoner kan påverka barn långt in i vuxenlivet. Här synliggörs olika former av övergrepp mot barn och hur det outsagda påverkar individen, familjen och syskonrelationerna. Samtidigt är det en berättelse om mod, beslutsamhet och styrka om att förstå, bearbeta och till slut våga bryta tystnaden. Första delen utspelar sig i det forna Jugoslavien, vilket ger berättelsen en stark historisk förankring.