"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgångspunkten är den fråga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde? Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft? För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam. Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej." Josefin Holmström - Norstedts