Anders är osäker på vad han tycker om sitt jobb. Det blir inte som han tänkt sig. Han är osäker på bilderna han tar, de blir inte heller riktigt bra. Han är osäker på om han orkar träffa sin älskarinna ikväll, han är osäker på sina drömmar och han är osäker på om han verkligen trivs i villakvarteren. Han är osäker på om han trivs med sig själv. Men trots all sin osäkerhet är Anders helt övertygad om andra saker. Han är till exempel säker på att han älskar sin fru, sin dotter och sin mamma. Han tvivlar inte en sekund på sina känslor för dem. Finns det något problem så är det att han älskar dem för mycket. För vad skulle hända om han inte gjorde det? Ensamheten är den största skräcken. Och den stora lockelsen - den som är ensam kan inte bli lämnad. I Gå förlorad undersöker Agnes Lidbeck livets små sanningar och stora lögner, avståndet mellan att vilja vara och att kunna bli, sprängkraften i våra känslomässiga reaktioner och våra rationella förklaringar till varför vi inte kunde mer än vad vi klarade av. Under loppet av tjugo år får vi följa Anders: make, pappa och son. Ett äktenskap som utvecklas, en dotter som växer upp, en mor som åldras. I mitten står en man som betraktar skeendena, ibland lamslagen av skräck, ibland i ett tappert försök att hejda tiden. Gå förlorad är den avslutande delen i den triptyk som inleddes med Finna sig och Förlåten.