Tiden är början på sjuttiotalet och hippierörelsen lockar alltfler unga med sitt fria vagabondliv. För Nina, tjugoett år, framstår den också som en flyktmöjlighet. Hon bor tillsammans med sin pappa, en erkänd men svårt arbetstyngd fågelexpert, och hans sambo. Nina har länge inväntat ett tillfälle att helt utan förvarning försvinna utomlands. I vilket land hon slutligen slår sig ner får slumpen avgöra, men frågan är förstås hur hon ska kunna klara sig helt på egen hand. Den resväg hon väljer är att söka följa fågelsträcken från Falsterbo till Östafrika. De bör kunna ge material nog för en serie tidningsartiklar, något som kanske rentav kan väcka hennes pappas intresse. Hennes resa blir långt ifrån den planerade. På flyget över Sahara till Tanzania blir hon av en äldre dam som är på väg till Indien erbjuden att följa med som sällskap. Hon hamnar bland annat med tre äldre krigsveteraner som enda grannar i en isolerad glesbygd i Nya Zeeland. Och givetvis träffar hon även åtskilliga hippies. Först återkommen till Europa möter hon den person som genom sin blotta existens får henne att se med delvis nya ögon på sitt liv. Hippie blues är en bildningsroman som skarpögt och inkännande skildrar ett känsloladdat förhållande mellan en dotter och hennes far. - Ordfront