Hjalmar Söderberg (1869–1941) har genom romaner som Doktor Glas, Martin Bircks ungdom och Den allvarsamma leken kommit att bli en av våra mest lästa och älskade författare. Trots sin sparsamma produktion räknas hans författarskap idag som ett av de mer betydelsefulla från svenskt 1900- tal. Men så har det inte alltid varit. Länge fanns det en njugg inställning till denne författare: han ansågs sakna fantasikraft och förmåga att skapa levande gestalter. Inte förrän på 1980-talet, fyrtio år efter sin bortgång, började han erhålla den ställning han förtjänar. Något som tydligt vittnar om Söderbergs dragningskraft är hur hans författarskap både har lockat forskare och inspirerat författarkollegor till vidarediktningar såsom Gun-Britt Sundströms För Lydia, Kerstin Ekmans Mordets praktik och Bengt Ohlssons Gregorius. I sin bok Hjalmar Söderberg och eftervärlden berättar David Andersson om Söderbergs liv och verk och beskriver hur bilden av honom har förändrats från hans samtid och fram till våra dagar. Det här är en bok både för den som redan kan sin Söderberg och för den som har allt kvar att upptäcka.