Många gånger skulle Sofia komma tillbaka till ögonblicket när hon valde att ta en promenad i Årstaviken efter en brunch. Ett till synes alldagligt beslut kom att ändra riktningen för flera människors liv. Det som börjar som ett samtal med en främling, Gabriel från Bordeaux, mynnar snart ut i en kärlek som överrumplar dem. De talar inte samma språk men delar en gemenskap och en själsfrändskap som ingen av dem upplevt tidigare. Gabriel är dynamisk, intelligent och briljant, och verkar nästan för bra för att vara sann. Snart delar de en vardag mellan Parentis-en-Born, Paris och Stockholm. Men Sofia får också leva med Gabriels humörsvängningar och ett mörker som verkar sluka allt ljus. "Innan spåren växer igen" är en roman om kärlek och val. Är det sant att kärleken övervinner allt? Var går gränsen mellan kärlek och självutplåning? Och när blir förlåtelse detsamma som förnekelse?