Tage Erlander är den svenska statsminister som suttit längst vid makten 23 år. Trots detta har ingen skrivit någon större biografi över hans liv och gärning. Hans dagböcker och hans egna memoarer är de enda skildringar som funnits att tillgå för den som önskat lära känna Sveriges främste politiker under efterkrigstiden. Dick Harrison har skrivit ett rikt illustrerat standardverk över Erlander som ger en bild av en mycket sammansatt person. Han var obrottsligt lojal mot människor han tyckte om och delade politiska ståndpunkter med, samtidigt som han kunde drivas av ett nästan oförsonligt hat mot vissa politiska motståndare. Han insåg till fullo begåvningen hos yngre manliga kolleger, som Olof Palme, men var märkligt oförmögen att inse styrkan hos kvinnorna i partiet. Han förenade kärleken till politiken med ett brinnande intresse för naturvetenskap, litteratur och scendramatik. Tage Erlander var statsministern som inte ville ha makten men som likväl var makten personifierad under nästan ett kvarts sekel. Han plågades ideligen av dåligt självförtroende men lyckades genomdriva i princip alla reformer han föresatte sig, mycket tack vare sitt älskade Harpsund och stödet från familjen. - Ordfront