Denna neorealistiska dokumentära roman är berättelsen om kommunismens offer. Berättelsen började 1998 då Pohjanens krönika "Det bultade på dörren till dödens barack" publicerades. Den handlade om Julius Fors, en sjuåring som en kall vinternatt, ensam i underkläder stod på trappan till en dödens barack i Uhtua i Sovjet och ropade efter mor och far som hämtats av NKVD. Två dagar senare blev Pohjanen uppringd av en kvinna som presenterade sig som Alice Eriksson-Kalla. Hon bodde i Kiruna men hade sina rötter i en by utanför Tärendö i Pajala kommun. Hon ville, trots hot från norrbottenskommunisterna, berätta om sina 59 år som "bottenved vid den bakre väggen i kommunismens helvete".