Det är tisdag morgon den 6 november 1632, och en tät dimma förhindrar svenskarmén från att avancera fram mot den lilla staden Lützen några mil utanför Leipzig. Kung Gustav II Adolf sitter i en vagn och är rastlös. Han fördriver tiden med att be. Hans plan att överraska motståndaren gick om intet vid övergången av Rippach dagen före. Borta vid Lützen samlar därför Wallenstein sina styrkor. Svenskkungen har bara några timmar kvar i livet. Hur kom det sig att en svensk kung överhuvudtaget befann sig med en stor armé vid Lützen? Vad hände den där ödesdigra dagen? Och vad hände sedan? Historikern Bo Eriksson berättar här om bakgrunden till att Sverige gav sig in i kriget på tysk mark, och om hur lyckosam den svenska armén var till en början. Dessutom får läsaren veta mycket om det svenska samhället, krigskulturen och den militära taktiken på den tiden, hur de olika grupperna ställdes upp på slagfältet och på vilket sätt Gustav II Adolfs strategi skilde sig från Wallensteins. Striden vid Lützen böljade fram och tillbaka och slaget blev blodigt. Vem som segrade är inte alldeles klart. - Norstedts