Det kanske är mig det är fel på, säger Isabella. Absolument, säger Mademoiselle Oiseau. Tacka kattungen för det. Jag blir så fruktansvärt trött när jag tänker på att det finns folk som det inte är något fel på. Hon ryser tillgjort och plockar lite med fågelboet i håret. Sen slår hon sig ner på soffan bredvid Isabella. Isabella känner sig nere. I flera dagar har hon legat på Mademoiselle Oiseaus soffa och halvsovit mest hela tiden. Är det våren? Eller är det bara för mycket av katter, fåglar, flygande mattor och pärlhalsband? Mademoiselle Oiseau avskyr våren, den luktar gråt, säger hon, och bestämmer sig för att lämna Avenue des Temps Perdus. Hon tar med sig Isabella. Tillsammans promenerar de över Paris takåsar, till en stad ovanför taken. Långt borta, men ändå helt nära. En plats där drömmar möter verklighet och där fantasin har fritt spelrum. Bland fjärilar, porslinskatter och en och annan tokstolle väcks gamla minnen till liv. Hur hänger allting egentligen ihop? Det kan väl inte bara vara en slump att den galna, underbara och charmigt excentriska MO och nioåriga Isabella har blivit bästa vänner? Mademoiselle Oiseau och landet Argentine är den tredje boken om Mademoiselle Oiseau och Isabella. En fantastisk saga om vänskapen mellan en flicka och en tidlös dam, om livet och kärleken och drömmarna. Om det som är sant och det som är nästan-sant, och om det som nästan är för bra för att vara sant, men kanske är sant ändå. - Rabén & Sjögren