Varför hade ingen sagt att man måste förlora den gamla friden för att vinna en ny och verkligare frid? När döden sväljer Jesus förlorar lärjungarna sin tro. Påskaftonen, dagen mellan korset och uppståndelsen, svarar mot en realism som ingen troende undkommer. De dagar när ateismen öppnar sig som en avgrund i den egna själen. Är Gud död? Finns han inte längre? Har jag levt på en illusion? Med utgångspunkt i den viljornas kamp som Jesus utkämpar på Olivberget, och som blir inledningen till påskdramat, vill denna bok visa hur tron varken är en idé eller ens enbart en förtröstan. Tron är en hållning som vi låter prägla våra liv. Den hållning av överlåtelse som var hemligheten till Jesu tro. Men på samma gång som människans ja till Gud måste vara hennes eget, kan hon bara ge sitt ja om hon får det som gåva. De åtta betraktelserna i Mellan skymning och mörker är fristående och kan med fördel läsas under fastetiden inför påsk. I dem alla rör sig en och samma fråga: Hur får vi vår kärlek att växa?