jag var tjugo år när jag träffade dig den där första gången. tjugo år, hel, ren och oskadd. du, sex år äldre men flera hundra år innanför ögonlocken. jag dog när jag såg in i dem, ögonen. min för alltid tänkte jag. och inte bara det, jag kände det också. att det var så. kanske var det också det som var svårast att sluta tänka på sedan, när du lämnat mig, att jag hade fel. ditt löfte om att lämna mig var det trognaste löftet av dem alla. fast att du också lovade mig världen, fast att du lovade mig liv både utom och inom min kropp. löften så många, men inget så stort som det där du sa den första gången. du är ingen som stannar. du har alltid varit den som går. namnlöst dokument är en berättelse om att förlora allt. hängivenheten och kärleken. allt som betydde något. om att behöva överleva det, och om att göra det. - Ekström & Garay