Solen står högt och alla morgonrävar har gått hem till sitt. Lilla syster Kanin är ute och plockar blommor, och försöker lära sig vissla, som sin storebror. Men hon tycker sig höra knorret från en hungrig mage, tycker sig känna hur det luktar hungrig räv och tycker sig se något ilsket rött som gömmer sig inne i buskarna. Men hon måste höra, lukta och se fel ... Då kommer räven fram. Och just som han öppnat sitt gap för att sluka den inte särskilt modiga lilla syster Kanin så blir hon riktigt arg och hoppar högt upp i luften och säger: - Aj, vad gör du din otäcka drummel! Aj! Ska du bita folk din röde dummer? Sen springer hon runt ängen ett par tre varv med räven efter sig, tills han blir trött och somnar. Då hoppar lilla syster Kanin hem, visslandes, för det kan hon nu. Och räven då? Ja, han får till slut sitt morgonmål ändå. Det kommer en annan kanin som han slukar med hull och hår! Nej, det gör han inte (här ljög jag bara), istället åker det förbi en lastbil som tappar några korvar som räven får. Eva Erikssons bilder i denna supersöta bilderbok skänker stor trygghet åt berättelsen. Vi vet att det inte kommer att hända någonting farlig. Fast med Ulf Nilssons antydningar i texten kanske man ändå inte vågar lita på tryggheten. Paret Nilsson/Eriksson hittar en dynamik mellan text och bild som är oerhört speciell, och inte minst sällsynt i böcker för yngre barn. - Bonnier Carlsen