Människan låter sin tid gå till spillo eftersom hon inte värderar den tillräckligt högt. Andra värden, som pengar eller egendom, lägger hon desto mer kraft på att freda från andra. Men tiden är alltför svår att fånga och förstå, och därför är det lätt att bli distraherad av annat - jakten på rikedom, strävan efter status, andra människors vilja eller oförmåga att själva använda tiden förnuftigt. Den romerska filosofen Seneca går inte med på att livet skulle vara för kort. Han formulerar sina livsråd utifrån en stoisk ståndpunkt och ger som exempel några av den romerska världens mest kända människor: kejsaren Augustus, statsmannen Cicero och politikern Livius Drusus, vilka lät sig uppslukas av sina och andras strävanden. Men naturen, menar Seneca, ger människan tillräckligt med tid för att göra vad som är väsentligt, och var och en måste fördela den klokt. I annat fall kan hon dö utan att någonsin ha levat. I Johan Bergmans klassiska svenska översättning. LUCIUS ANNAEUS SENECA den yngre föddes omkring år 4 e.Kr. i Córdoba i Spanien. Han fick sin utbildning i grammatik, retorik och filosofi i Rom. Vid sidan av sina filosofiska verk skrev han också tragedier för scenen. Under en kort period var han kejsaren Neros lärare, men misstänktes för konspiration och tvingades begå självmord år 65. »Senecas dygd framträder levande & kraftfullt i hans verk.« Michel de Montaigne - Modernista