»För en i länder och tider vittskådande berättarkonst«, står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson delade med Harry Martinsson 1976. Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar - under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen. Flertalet av dessa resebrev har aldrig tryckts i bokform. Björn Gustavsson – som står för urval, förord och kommentarer – är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson [Olibrius och gestalterna, 1986] och en CD med inspelningar av författaren [Frihet är det bästa ting, 2003]. EYVIND JOHNSON [1900-1976] var en svensk författare och översättare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson samt var ledamot av Svenska Akademien. »Resandet i dess olika bemärkelser är en väsentlig aspekt i Eyvind Johnsons liv och författarskap - det får man klart för sig genom Björn Gustavssons välredigerade antologi.« | Lars Gustafsson, Nerikes Allehanda »Det är spännande att se hur Johnson successivt erövrar sitt språk och elaborerar sin stil - från ynglingens valhänta rådbråkande av syntaxen, över 30-talets eleganta ironier till efterkrigstidens eftertänksamma meningsbyggnader.« | Nils Schwartz, Expressen »Björn Gustavsson, kritiker och Eyvind Johnson-kännare, utger i dagarna en mycket läsvärd volym med Eyvind Johnsons resebrev 1921-1952.« | Thure Stenström, Svenska Dagbladet - Modernista