Ingenting låter så högt som när du försöker att vara tyst i köket på morgonen. Men idag saknar jag att bli väckt av dina ljud. Sovrummets trasiga element gjorde att kylan påminde om tre smärtsamma fakta, att vintern var på väg, att jag hade spenderat natten ensam och att det kanske var något att vänja sig vid. I kylskåpet satt en post it-lapp på kaffeburken. Handstilen var kursiverad. Vi signerade alltid våra namn med korsstygn, som om det vore ett ord att vara försiktig med, alltid i bestämd form, inget en slösar med. Kanske är det för att löften kostar mer än tråd. Nilo och Nasim har varit ett par i fem år. En dag är det inte så längre. Det finns plötsligt ett före och ett efter. Lägenheten i Hornstull har utsikt över den gamla fabriken. Regnet piskar mot rutan. Katterna trampar på Nilos mage som om ingenting har hänt. Under en vecka i november satsar Nilo allt för att rädda sitt förhållande, för att försonas med tanken på att det kanske är slut. Nilo måste fortsätta framåt, för det finns något där framme. Även om det är suddigt och utom räckhåll. I alla fall just nu. Sjöhästar är en relationsroman om ett uppbrott, om att våga släppa taget för att kunna älska sig själv igen.