Sophie fjorton år, sju syskon. Flickans far har ett rykte och modern integritet, familjens rötter finns i Tyskland och hemmet på paradgatan i S:t Petersburg. Livet är lika bekymmerslöst som i gamla romaner. Men sedan börjar det hända. Första förälskelsen dyker upp (liebe, liebe, liebe!), en inbjudan till tsarens hov dyker upp (tout nest pas possible de comprendre!), en andra förälskelse (da, da, pravda), och det tas ett snedsteg. Mein gott ja aber natürlich. Sophie gifts bort till en holländsk köpman, en äventyrare. Det ljuva storstadslivet byts ut mot dystrare nejder för den äkta mannen tar med sig sin familj till storfurstendömet, till den finländska landsbygden. Sophie fostrar sin växande barnaskara och håller huset i skick när mannen inte förmår göra det. Hennes rygg förblir rak och händerna fulla av sysslor även då livet är som mest glädjelöst. Men också Sophie har sina gränser, och hon gör sina val, hur tunga och okonventionella de än är. Sophie är en osentimental bok som ser nyktert på sina persongestalter. Strömbergs noga övervägda sparsamma språk är fyllt av svart humor också då romangestalternas liv inte känns särskilt roligt. Romanen baserar sig på verkliga händelser, på Sophie von Behses (18281886) liv, och författaren har för sitt arbete utnyttjat berättelser som gått i arv i släkten, intervjuat von Behses släktingar i Ryssland och studerat gamla rättsprotokoll.