Vällustingar och fråssare utgör typgalleriet i Ivar Lo-Johanssons bok Vällustingarna. Den är fullt fristående men utsträcker samtidigt passionskvartettens mönster vidare i sin skildring av de mänskliga lustarna, Lidelsernas epos, den långa räckan av sedeskildringar. Boken handlar om vällust, sängens och bordets, främst den förstnämnda. Det innebär nära kärleksskildringar ur livet i alla åldrar, och när det kommer an på bordets njutningar, stavas ordet fråssare med å, vilket vill visa den avancerade graden av lasten. De sexton berättelserna i Vällustingarna rör sig från en runmästares kärlekshistoria med en velig vikingaflicka, över en sörmländsk frilla vid kung Fredriks hov, en sjömans älskarinna bland eskimåkvinnor och fram till ett par svenska herrgårdsflickors pubertetsäventyr. Andra skildrar ett par medelålders svenska herrars lustresa till Köpenhamn, en arbetares väntan på pensionsåldern då han ämnar börja leva sitt egentliga liv, den nygifta flickan som i äktenskapet velat bli en ofri men tvingas bli otrogen och fri, fram till det orgiastiska svenska smörgåsbordet med sina nära ett hundra rätter. Det är glupskheten på livsnjutningen som dominerar denna bok, och dess sensmoral kan tydas som katastrof, inte för vällustens men för det själlösa välståndets Sverige. Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående. - Albert Bonniers förlag