När sultanens sändebud Mehmed Said Efendi äntligen stiger i land i Stockholm sommaren 1733 hälsas han av – enligt egen utsago – ”druvklasar” av åskådare, kanonsalvor och en ståtlig kortege. Resan hade tagit mer än ett halvår och hemma i Istanbul rådde politisk oro efter att den reformvänlige och tulpanälskande sultanen Ahmed III störtats. Historikern Joachim Östlund återskapar atmosfären och miljön kring Saids besök ”vid världens ände” och levandegör detaljerna i smått och stort. Visitens officiella syfte var att säkra återbetalningen av skulder som Karl XII ådragit sig i Bender, men Said var också ivrig att inhämta kunskap om samhälleliga innovationer och odla nya bekantskaper. I en så kallad sefaretnâme – en diplomatisk rapport – ger Said ord åt sina förhoppningar om ett osmanskt politiskt och kulturellt närmande till Europa. Östlunds närläsning av Saids text och resa ger en unik inblick i osmanskt tänkande och smakprov på konsten att navigera i en värld bortom den egna.