Den 5 augusti 1944 stod Warszawa i lågor. Den polska motståndsrörelsen hade rest sig mot tyskarna och befrielsens timma tycktes slagen. Men SS-generalen Heinz Reinefarth hade precis anlänt till platsen med tusentals polismän och soldater för att grusa polackernas förhoppningar. Under drygt sju timmar mördades minst tiotusen polska män, kvinnor och barn i en av de blodigaste sammandrabbningarna under andra världskriget. Av polackerna kallades Reinefarth sedan dess för Warszawas bödel. Den forne SS-officeren anklagades för svåra nazistiska krigsförbrytelser, men trots flera polisutredningar efter kriget dömdes han aldrig. Istället blev han inröstad i en demokratisk församling och kunde sluta sitt liv som en uppburen och respekterad västtysk medborgare, som borgmästare på ön Sylt. Större politiska uppdrag väntade när ett filmteam avslöjade hans förflutna. Den tyska demokratin sattes på allvarliga prov och Reinfarthaffären blev en av Västtysklands stora politiska skandaler. Reinefarth var bara en av alla de nazistiska pampar som dök upp på ansvarsfulla poster i Västtyskland och det kommunistiska Östtyskland. Många statsmän, byråkrater, diplomater och domare hade ett dunkelt förflutet, men detta hindrade inte deras nya karriärer. Först på 1960-talet blev opinionen mot de gamla nazisterna så omfattande att det inte längre var möjligt att sopa problemen under mattan. I Warszawas bödel speglas Reinefarthaffären och historien om nazisternas återkomst. - Historiska Media