Dying of the Light (1977)

Worlorn är en döende värld. Dess fjorton storslagna städer byggdes under en kort gyllene period, då planetens bana förde den tillräckligt nära en röd jätte för att livet skulle blomstra. Varje stad var ett levande monument för en av de fjorton olika planeter de representera. Hela planeten en interstellär fest. När boken börjar är festen redan över, ljuset bleknar, luften tunnas ut och städerna står övergivna. Infrastrukturen havererar och gator sjunker in i skuggorna.

Människorna som är kvar på Worlorn liknar planeten – förfallna, vilsna och oförmögna att anpassa sig.

Protagonisten Dirk t’Larien har förlorat sin älskade Gwen Delvano. Gwen är nu bunden till en man ur kavalarfolket, en kultur formad av planetariskt krig. Krigets brutalitet skapade strikta hederskoder, hårda könsroller och sociala strukturer utformade för att hålla rasen vid liv under ständig belägring. Men kriget är sedan länge över och kavalarerna är splittrade – vissa vill förändra och anpassa sig, andra klamrar sig fast vid det gamla i rädsla för att varje kompromiss ska utplåna deras identitet.

Worlorns långsamma död speglar både de personliga tragedierna och den kulturella stagnationen hos dess invånare, en plats där solnedgången aldrig tar slut och där alla måste välja mellan att hålla fast eller falla bort.

En melankolisk rymdopera om kärlekens gränser, kulturens sönderfall och att stå kvar när ljuset dör.