Isdraken

I hela sitt liv har Adara känt ett släktskap med Isdraken. Kanske för att det var en kall vinternatt, då när hon föddes, och hennes mamma dog. Hela året längtar hon till vintern. Hon bär kölden med sig, i kroppen. I sina blåa ögon. Adaras pappa och hennes syskon förstår inte. De är rädda, håller sig på avstånd, upptagna med jordbruket och fångade i årstidens växlingar. Kriget kommer närmare. En dag skymtar elddrakar vid horisonten. Det finns ingenstans att fly. Annat än till Isdrakens köld. [Barnbokskatalogen] – Natur & kultur