Vampyren lever i Frankensteins skugga
Vampyren lever i Frankensteins skugga
Sommaren 1816 vid Villa Diodati, deltog Mery Shelley och Polidori båda i en spökhistorietävling. Shelley skrev Frankenstein (1818) och Polidori skrev boken som förde vampyren in i den engelska litteraturvärlden, The Vampyre (1817).
Med dessa böcker kan den gotiska skräcken anses nå en vändpunkt till att vara mer psykologisk, med inre plågor och moraliska frågor i centrum.
Nästan hundra år senare publiceras Bram Stoker’s Dracula (1897). Dracula var dock inte den enda vampyrboken som publiceras det året.
Samma år publicerar nämligen Florence Marryat sin bok, The Blood of the Vampire. En bok som till stor del handlar om ras och klass ur en mörkhyad kvinnas perspektivet då hon resor genom Europa.
Stoker var inte heller den enda irländaren att publicera en vampyrbok i slutet av 1800-talet. Tjugo är innan Dracula träder in i ljuset presenterade Joseph Sheridan Le Fanu sin vampyr Carmilla.
Om Dracula är en äventyrsberättelse, är Carmilla psykologiskt thriller med erotiskt laddad skräck.
Under åren 1845 till 47 skriver James Malcolm Rymer och Thomas Peckett Prest en följetong om vampyren Varney. De introducerar huggtänder, något som Polidori i sin bok inte tillskriver sin vampyr. Till Polidori försvar kan sägas att han inte beskriver något speciellt mycket utan lämnar det mesta till läsarens fantasi.
Varney Vampyren bjuder även på bett i nacken och en vampyr som är fylld av inne konflikter och ångest.
Cirka 100 år senare fördjupar Anne Rice vampyrens ambivalens med en långt mer komplex och reflekterande vampyr i boken Interview with the Vampire (1976), kanske idag mest känd genom filmen med Brad Pitt och Tom Cruise.
Under 2000-talet får vi än mer sympatiska vampyrer. En utav de mest känd är vampyren i Låt den rätta komma in (2004) av John Ajvide Lindqvist.